Flugfiske kan vara en riktigt dyr "prylsport" om man vill och har råd. Det är dock inte nödvändigt att köpa speciellt dyra grejer för att få fisk. Till största delen hänger det på hur man fiskar. Mycket kring flugfisket är koncentrerat till själva kasttekniken, ju längre kast desto större chans till fisk. Till en viss del stämmer det vid fiske i sjöar, men inte vid fiske i strömmande vatten. De flesta harrar tar jag på kastlängder mellan 5 till 15 meter. Visst är det roligt att kunna kasta långt och nå en vakande harr på kanske 20-25 meter, men det finns alltid fisk som man inte når oavsett hur långt man kastar. Dessutom minskar chansen till en lyckad krokning med ett långt kast och det leder ofta till knutar eller trassel på tafsen. Det är bättre att koncentrera sig på att fiska inom de kastlängder man behärskar.

Som nybörjare kommer man inte att kunna kasta speciellt lång den första tiden oavsett vilken utrustning man har. Det går därför alldeles utmärkt att som sin första flugfiskeutrustning, köpa något av de kompletta fiskeset som finns i de flesta sportfiskeaffärer.

Kostnaden för dessa brukar ligga runt 1000 kronor och de innehåller vanligtvis spö, rulle, fluglina, backinglina, tafs och några flugor. För att kunna prestera bra kast måste spö, rulle och lina vara av samma AFTM klass. Ju lägre klass desto lättare utrustning. Lämplig klass för harr och lättare öringsfiske är AFTM 5-6 eller 6-7. I tabellen har jag sammanställt den utrustning jag anser man måste ha samt ungefärliga priser.

Detta behöver man:

• Fiskeset; (flugspö, fluglina,
  backinglina, tafs,flugor)            1000
• Håv                                          100
• Flugor                                       200
• Flugask                                       50
• Torrflugeimpregnering                  50
• Tafsmaterial: 0,20, 0,18               50
• Avbitare för tafsmaterial               20
• Skärmmössa/fiskehatt                100
• Skyddsglasögon                        100
• Myggmedel                                 30

                                             Summa 1700 kr

Spö
De flesta spön är idag byggda av kolfiber, ett material som ger spöna mycket goda kastegenskaper och låg vikt. Förr tillverkades spön av splitcane (kluven och limmad bambu) och före kolfiberns intåg på 80-talet tillverkades mycket bra spön av glasfiber. Fortfarande tillverkas och säljs spön av splitcane. Dessa spön har också goda kastegenskaper men förutom att de är relativt dyra, är de ganska tunga och kräver en del underhåll och skötsel.

Utmärkande för ett bra kolfiberspö är att det skall kännas lite styvt för att orka bära en lång fluglina. Typiskt för de billiga spön som finns i fiskeseten är att de är ganska mjuka. Fördelen med ett mjukt spö är att man kan prestera korta, långsamma kast där fluglinan läggs nästan ljudlöst på vattenytan. Ett bra kolfiberspö kan kosta i princip hur mycket som helst. Själv har jag ett spö som heter "Strömsländan" i klass 5-6. Det kostade 1200 kronor (år 1996) men då ingick även fluglina. Som reservspö har jag ett 13 år gammalt Shakespeare Sigma i klass 5-6.

Fluglina
Näst spöt är fluglinan den viktigaste komponenten i en flugfiskeutrustning. Moderna linor är gjorda av en spunnen nylonkärna som är överdragen med PVC-plast. Det finns både flyt- och sjunklinor och kombinerade linor där änden sjunker. Det mesta flugfisket efter harr och lättare öringsfiske utförs med flytlina, även då nymf och våtflugor används.

Fluglinor indelas i huvudsak i två grupper beroende på konstruktionen. En dubbeltaperad lina (märks ofta som DT) är som tjockast på mitten och smalnar av utåt ändarna. En klumplina eller skjutlina (märks ofta som WF) har den tjockare delen av linan förskjuten åt ena änden, kaständen.

En dubbeltaperad lina är lite långsammare än en skjutlina och kasten blir inte lika långa som med en klumplina. Fördelen med en dubbeltaperad lina är att kasten är lättare att kontrollera och det går dessutom att vända fluglinan på rullen när änden börjar bli utsliten. Som nybörjare sliter man ut änden på linan ganska fort. Den blir full av små sprickor och tappar då flytförmågan. Det är då en fördel att kunna vända på linan eftersom fluglinorna är ganska dyra.

De flesta plastlinorna har ljusa färger för att underlätta fisket. En ljus lina syns bra både i luften och i vattnet, vilket underlättar kastet samt att man lättare ser var tafsen och flugan befinner sig. Det är ingen större risk att fluglinan skrämmer fisken eftersom man har en nästan tre meter lång tafs fram till flugan. För den som fotograferar är det viktigt att fluglinan är ljus annars syns den dåligt på bilderna.

I klassindelningen av spön enligt AFTM, används två siffror. Den lägre siffran anger klassen för dubbeltaperad lina och den högre anger klassen för klumplina. Till ett spö med klassen AFTM 5-6 skall man alltså använda en dubbeltaperad lina i klass 5 eller en klumplina i klass 6.

Olika linor beter sig olika. När man byter till ett nytt linmärke kan man plötsligt få onormalt mycket trassel på tafsen eller också märker man att kasten inte blir lika långa tidigare. Det brukar ta några fisketurer innan man lärt sig hur den nya linan fungerar.

De moderna plastlinorna behöver ingen speciell skötsel annat än att de skall hållas rena. Vid längre förvaring är det bra om man tar av linan från flugrullen och hänger den löst i stora slingor. Annars "krullar" sig linan onödigt mycket.

Rulle
Flugrullen är för det lättare flugfisket inget annat än en förvaringsplats åt fluglinan. Det viktigaste är att den inte får kärva eller att det finns risk att linan fastnar när man drar ut linan under kastet eller då fisken rusar. Rullen skall ha en lätt spärrfunktion eller en "knarr" så att linan inte hasplar av för fort när man drar linan ur rullen.

En del flugfiskerullar är från början inställda så att man skall veva in linan med högerhanden. För högerhänta som håller spöt i höger hand är det dock praktiskt att veva med vänster hand. De flesta moderna flugrullar går enkelt att justera så att de går att använda för både vänster och högerhandsvevning.

Det är en fördel att välja en rulle som har en stor spoldiameter. Detta minskar risken att fluglinan "korvar" sig. Tänk på att utdragskraften i linan ökar kraftigt när spoldiametern blir liten. Har man spärren för kraftigt ställd finns det risk att en rusande öring spränger tafsen när spoldiametern minskar, speciellt om fisken även drar ut en bit av backinglinan. Under fisket bör spärren därför vara ställd så lätt som möjligt. Behöver man extra bromsverkan går det lätt att bromsa med fingrarna mot spolen eller linan.

Backinglina
Backinglina behövs den dagen den stora öringen hugger och drar ut hela fluglinan i första rusningen. För att ha en chans måste man därför ha en backinglina innanför fluglinan på rullen. Backinglinan kan utgöras av en 0,30 mm nylonlina men det är bättre med en spunnen mjuk lina som inte "korvar" sig. Anpassa mängden backinglina så att rullen blir precis full med fluglinan på, lämpligen 50-100 meter. Det dröjde många år innan jag själv fick användning av backinglinan. Det var en öring kring kilot som direkt efter krokningen, drog ut hela fluglinan och cirka 10 meter av backinglinan.

Håv
En håv kan se ut på många olika sätt. För att inte skada fisken i onödan bör man välja en håv utan knutar i maskorna. Med ett förlängbart skaft underlättar man håvningen. Välj dock en håv som är praktisk och lättanvänd. Den får inte krångla när det är dags att håva fisken. Den får inte heller vara för klumpig och därmed troligen blir kvar uppe på land. Själv har jag en mycket liten håv som jag fäster med en tryckknapp bak på ryggen av flugvästen.

Flugor
En torrfluga kostar mellan 15-25 kronor. Att köpa flugor som täcker alla tänkbara fiskesituationer blir därmed mycket dyrt. I avsnittet "Flugor" redovisas de flugor som jag använder mest och som jag tycker täcker det största behovet. Köp alltid minst fyra flugor av varje mönster. Som nybörjare förlorar man alltid många flugor i trädgrenar. När fisken är på hugget är det också bra att ha flera torra flugor i asken. Eftersom flugor är ganska dyra och dessa är förbrukningsvara, är det lämpligt att så fort som möjligt börja binda egna flugor. Att binda flugor är i sig en mycket trevlig hobby, och att få fisk på flugor man bundit själv tillför fisket en extra dimension. Fiskar du mycket betalar sig en flugbindningsutrustning ganska snabbt.

Flugask
En praktisk flugask är bra att ha. De enkla, billiga plastaskarna med små kvadratiska fack är bra när man inte har så många flugor. Risken är dock stor att man tappar ut flugorna ur asken när man står ute i älven och skall byta fluga. Askar med innandöme av skumplast är bra då flugorna sitter fast när man öppnar locket. Dessa askar är dock lite dyrare. Undvik klumpiga, komplicerade askar med små fjädrande lock och dylikt. I askar med metallklipps blir torrflugorna hoptryckta och det är stor risk att krokarna rostar. Ju enklare ask desto bättre. Det finns alltid en risk att man tappar hela flugasken när man skall byta fluga ute i älven. Jag har därför satt fast flugasken i en utdragbar nyckelring som är fäst i flugvästen.

Torrflugeimpregnering
Torra flugor flyter inte speciellt länge utan impregnering. Innan fisket börjar skall man impregnera flugorna och låta dem torka ordentligt. Under fisket går det också att få en halvtorr fluga att flyta hyfsat genom att duscha eller doppa den i en snabbtorkande impregneringsvätska. Det finns flera märken att välja mellan. För tillfället använder jag Loops sprayimpregnering med godkänt resultat.

Tafsmaterial
Tafsen fungerar som länk mellan den grova fluglinan och den lilla flugan. Tafsen skall vara avsmalnande (taperad) för att den skall lägga sig rakt när kastet avslutas. Man kan knyta en tafs av eget tafsmaterial där man ansluter en 0,50 mm nylonlina till fluglinan och skarvar på successivt smalare bitar tills änden har önskad tjocklek. En egentillverkad tafs innehåller dock många knutar som ökar risken för trassel. Ett bättre alternativ är att köpa en färdig taperad nylontafs och skarva på den med cirka en meter av en 0,20 eller 0,18 mm tafs.

Tafsen skall vara cirka en halvmeter längre än flugspöt. Den får inte vara för lång så att man inte kan håva fisken utan att veva in tafsen innanför toppöglan. Den sista tafsbiten är den som successivt blir kortare då man byter fluga. När den blir för kort knyter man på en ny.

Tafsen utsätts för stora påfrestningar under fisket och det är viktigt att tafsmaterialet är av bra kvalitet. Bra tafsmaterial är ganska dyrt och finns som regel på 25 meters rullar. Köp en rulle vardera med 0,20 mm och 0,18 mm samt eventuellt en rulle med 0,16 mm. Fiska i huvudsak med 0,20 eller 0,18 mm så riskerar du inte att förlora fisken på grund av sprängd tafs. Fiskar man med 0,16 mm eller tunnare måste man ta in fisken mycket försiktigt. Med minsta skada eller knut på tunna tafsar är risken stor att fisken går förlorad.

Det finns också taperade, flätade nylontafsar. Dessa tafsar fästs utan knut till fluglinan eller med en ögla så att man snabbt kan byta tafs.

En flätad tafs lägger sig rakt på vattnet. Vissa flugfiskare påstår att det är en nackdel att tafsen hamnar rakt vid strömfiske, då en rak tafs får flugan att börja stripa tidigare. Själv fiskar jag med flätade tafsar och jag har aldrig reflekterat äver detta problem. Det viktigaste för en nybörjare är att undvika trassel på tafsen och då är de knutlösa, flätade tafsarna att föredra. En nackdel med de flätade tafsarna är att de är ganska dyra.

Flätade tafsar är ganska korta och förlängs med nylontafs till önskad längd. Jag förlänger min flätade tafs med cirka en meter 0,20 mm samt en meter med 0,18 mm. Det finns också sjunkande flätade tafsar för den som vill komma ned djupare med nymfer och våtflugor.

Avbitare för tafsmaterial
Att knyta på ny tunn tafs hör till själva flugfisket eftersom den blir kortare varje gång man byter fluga. För att inte riskera att förstöra tänderna genom att bita av linan är en tafsavbitare nästan nödvändig. Det går dock lika bra att använda en liten nagelavbitare.

Skärmmössa, skyddsglasögon och myggmedel
Det finns en uppenbar risk att flugan under ett okontrollerat kast med en pisksnärt hamnar på kroppen. En skärmmössa eller en fiskehatt med ett brett hattbrätte ger ett visst skydd åt ögon och huvud. Det är också bra att använda skyddsglasögon, åtminstone när det blåser och vindriktningen är sådan att fluglinan kan driva in mot kroppen. Fiskeglasögon med polaroidglas tar bort reflexer i vattenytan varvid det blir lättare att se fisken i vattnet.

I Norrbotten kan myggen bli en riktig plåga. Utan mössa, heltäckande klädsel och ett effektivt myggmedel kan en tänkt trevlig fisketur förvandlas till rena mardrömmen.

Förutom dessa "måsten" finns det saker som underlättar flugfisket betydligt.

Bra att ha

• Vadarstövlar                             600
• Fiskeväst                                  300
• Flugask, skumplastinredning      100
• Fiskekorg                                 300

                                             Summa 1300 kr

Vadarstövlar
Vadarstövlar eller vadarbyxor är nästan nödvändiga för att flugfisket skall kunna utövas på ett effektivt sätt. Jag tvekade om jag skulle ha med det på listan över nödvändig utrustning, men jag har fiskat i sällskap där en del personer bara haft vanliga stövlar men ändå fått bra med fisk. Dessutom kan man också flugfiska mycket effektivt från båt. Har du dock pengar så det räcker, så bör det vara vadarstövlar som är det första "extra" du köper.

Vadarbyxor är också mycket bra men förutom att de är mycket dyrare än vadarstövlar, tycker jag att de begränsar min rörlighet allt för mycket. Typiskt för Norrbottens vattendrag är att det finns långa strömsträckor att upptäcka. Själv går jag hellre en längre sträcka och letar efter vakande fisk, än att jag stannar och fiskar på en och samma plats. Problemet med de flesta märkena på vadarstövlar är att stöveldelen inte håller tillräckligt bra kvalitet. Det är vanligt att sulan är alldeles för tunn varvid varje vass sten känns i foten. Vid längre vandringar ger en dålig stövel heller ingen stadga åt foten.

Fiskeväst
En fiskeväst är nästa sak du bör satsa pengar på. De är mycket praktiska med sina många fickor för flugaskar, tafsmaterial, och alla andra småprylar man använder. Är du händig kan du sy en enkel väst. Men de kardborreband eller blixtlås som behövs till alla fickor gör att det knappast blir billigare än att köpa en färdig.

Flugask med skumplastinredning
Har du råd bör bör du köpa en flugask med innandöme av skumplast som man fäster flugorna i. Dessa är bra då flugorna sitter fast när man öppnar locket.

Fiskekorg
Fiskekorgen är en typisk pryl som man nödvändigtvis inte behöver. Det är dock praktiskt att ha en korg att stoppa fisken i när man står ute i strömmen. Eftersom jag inte tar med mig speciellt mycket fisk hem använder jag också fiskekorgen som förvaringsplats för kaffepannan och kaffet.

Shakespeare tv. Strömsländan t.h.

Dubbeltaperad lina tv. Klumplina th. Klumplinan kan inte vändas utan änden som är märkt med "Reel" måste knytas mot backinglinan.

Min flug rulle: En Ron Thompson Dynadisc. Det är något för lite med backinglina för att rullen skall fyllas med fluglinan. Fluglinan är vit för att synas bra.

Backinglina av spunnen nylon.

Ha alltid fler flugor av samma sort i asken. Flugorna fästs i skumplasten i botten på asken.

Rulle med 25 meter tafsmaterial 0,18 mm.

Flätad nylontafs.

Avbitare för tafsmaterial.

Fickorna på flugfiskevästen är bra för alla småprylar. Observera att både tafsavbitare och flugask är fäst i utdragbara nyckelringar.