På mina fisketurer träffar jag tyvärr ofta på skräp, slängda fiskelinor och sönderbruten skog. Speciellt eländigt brukar det se ut runt rastplatser och eldstäder. Det är alltid tråkigt att behöva städa upp efter andra innan man kan koka sin kanna kaffe. Eldstäderna är ofta belägna på de mest natursköna platserna intill vattendragen så man tycker att folk borde vara extra noga på dessa ställen.
Jag har börjat fotografera skräpet och annan förstörelse och hoppas att dessa bilder får en del människor att tänka sig för. Jag vill också rikta en uppmaning till alla som vistas i naturen: Lämna inget skräp efter er och hittar ni skräp som andra lämnat kvar så ta med detta också!
Det är påsk och snösmältningen har ännu inte börjat. Snödjupet är ovanligt tjockt för årstiden och skoterspåren är fantastiskt fina. En del skoterförare har dock ingen känsla för naturen och slänger skräp omkring sig. En hel del av skräpet jag fann vid Apmofallet i somras (se nedan) hade lämnats av skoterfolk under vårvintern. För mig är det obegripligt att man inte orkar ta skräpet med sig när man har en skoter och i många fall även en pulka att stoppa skräpet i. Bilderna nedan visar två havererade variatorremmar som slängts direkt på skoterspåret den 14 april. Den ena låg mellan Hällbacken och Märkströmmen och den andra en kilometer söder om Hällbacken.
Variatorrem. Storlaisan norr om Hällbacken. I bakgrunden syns Krappesvare.
Variatorrem, Storlaisan söder om Hällbacken. I bakgrunden syns södra delen av
Krappesvare.
Under tre dagar i augusti fiskade jag i Piteälven mellan Skierfajaure och Måskejaure. Här finns det fantastisk vackra Apmofallet. Området är otillgängligt eftersom det är cirka 7 km besvärlig terräng att vandra innan man når fallet, om man inte åker båt förståss. Efter ett par timmars vandring längs älven kom jag fram till Apmofallet och sökte mig en eldstad intill det nedersta fallet. Naturupplevelsen blev dock inte som jag tänkt mig. Det fanns flera slarvigt lagda eldstäder. Flera småtallar hade blivit nedhuggna alldeles intill eldstäderna. Skräp fanns det lämnat på många ställen, ölburkar, korvburkar och aluminiumfolie. Vid en eldstad låg det tre ölflaskor och en flaska HP-sås. Efter kaffet samlade jag ihop allt skräp och det blev en rejäl hög. Tyvärr fanns det mer skräp kvar men jag fick inte plats med mera i min ryggsäck.
Leden som går från Adolfsströmsvägen slutar vid Sikselet. Här finns en eldstad som ser ut att vara använd under många år. Nytt för i år var att någon skalat av näver från några björkar som finns bredvid leden. Anmärkningsvärt är att björkarna står alldeles intill skylten som talar om att detta är ett naturreservat.
Laisluspen är en mycket populär liten fors som besöks av många människor. I år var det lite skräp, jag hittade bara någon enstaka ölburk. Tyvärr har någon skurit ett djupt, fult sår i en björk alldeles intill en av eldstäderna.
Cirka 500 meter nedströms Lillfallet har någon fällt sex björkar och använt dessa till att bygga en bro ut till en sten. Att fälla träd ingår inte i allemansrätten. Dessutom är detta ett naturreservat. Är detta resultatet av barns lek eller är det verkligen vuxna människor som gjort detta? Trädfällningen är gjord efter den 9 juli då jag sist var här.
En del människor tror att eldstaden är en soptunna. De har faktiskt fel. Det är alltid tråkigt att först behöva städa bort regnsurt skräp ur eldstaden innan man skall göra upp eld. Det är mindre än tio meter till soptunnan som syns i bakgrunden på en av bilderna.
Detta är skräp efter "gäster" från sommaren/hösten 1999. Intill en nygjord eldstad, som för övrigt är helt onödig då det finns flera färdiga eldstäder att tillgå, fanns en engångs-röklåda i folie, ölburkar och diverse plastskräp och aluminiumfolie. Avståndet till närmsta soptunna är cirka 150 meter.
När jag kom ned till mitt favoritställe vid Laisluspen hade något djur rivit ut aluminiumfolie ur en eldstad och spridit det över en stor del av stranden. Djuren försöker naturligtvis leta fram fiskrenset som ligger kvar i folien. Dessutom låg det ölburkar slängda lite var stans. Det var ett gäng fiskare som årligen brukar komma hit, som lämnat skräp åt djuren att riva ut. Det blev en hel plastkasse full av skräp för mig att bära hem.
Genom att lägga en grov nylonlina ovanpå aluminiumfolie med fiskrens, har någon gillrat en dödsfälla för djuren. Som tur var hann jag före.
Den här bilden är tagen alldeles intill parkränsen till Pieljekaise nationalpark. Glasflaskor,ölburkar och diverse skräp ligger gömt under en buske. Tyvärr är det här en alltför vanlig syn intill tältplatser.
Den här bilden är tagen alldeles intill gränsen till Pieljekaise nationalpark. Näver brinner mycket bra och är alldeles utmärkt att tända en eld med. Tyvärr skär en del människor näver från närmsta björk och skapar fula sår i björkarna som aldrig läker.
Eftersom Räktforsen ligger alldeles intill en stor väg (E10) är det mycket folk som fiskar här. Tyvärr finns det mycket skräp och nylonlinor utefter stranden.
Räktforsen 1988