Allmänt

Nationalälven Piteälven räknas som en av de fyra stora "orörda" älvarna i Sverige. Piteälven är dock inte opåverkad av vattenkraft- utbyggnaden. Ett par mil från älvmynningen ligger Sikfors kraftverk som byggdes redan 1912. Kraftverket har sedan dess moderniserats och är idag i full drift. Den väldiga källsjön Pieskejaure uppe vid norska gränsen är en uppdämd reglerad sjö som tappas via en damm. Det samma gäller flera biflöden som de stora sjöarna Labbas och Rappen. Piteälven är därmed inget opåverkat vattensystem även om påverkan får anses som måttlig.

Piteälven är också starkt påverkad av tidigare flottningsarbeten. Dammen i Pieskejaure är ursprungligen byggd för att reglera vattenflödet för flottningen. Utefter hela älven hittar man tydliga spår efter flottningsarbetena. Det finns många stenkistor, flottarkojor och en hel del gammalt sjunktimmer.

Det finns många bra fiskeplatser längs Piteälven. Det mest kända området är fiskecampen Miekak som ligger långt uppe i fjällen där älven har sina källflöden. I Miekak finns troligen ett av Sveriges bästa strömfiske efter röding.
Jag har flugfiskat i Piteälven två gånger de senaste åren, 1995 i området nedströms Mårsomjaure och 2000 mellan Skierfajaure och Saddajaure. Fisket var båda gångerna fantastiskt bra med både grov harr och fina öringar. Älven är känd för att vara ett "stenbemängt harrparadis" och jag kan verkligen bekräfta att så är fallet. Området karaktäriseras av blockmarker och vidsträckta hällområden. Den blockiga terrängen gör såväl fotvandring som vadning besvärlig. Vadarstaven är oumbärlig i de flesta forsarna. De djupa strömmarna som omgärdas av kala klipphällar är dock mer lättfiskade.

Forsarna mellan Skierfajaure och Saddajaure
Strax före Hällnäs längs vägen från Arjeplog mot Bergnäs tar man av och kör 20 km tills man når Skuppe som ligger vid utloppet från Vuolle Måskejaure. Sommaren 2000 var dock vägen till Skuppe i mycket dåligt skick. Från Skuppe är forsarna från Vuolle Måskejaure och forsarna mellan Padje- och Vuolle Måskojaure lättåtkomliga. Terrängen är flack med långgrunda, steniga stränder. Det är mycket svårvadat. Vadarbyxor är att föredra framför vadarstövlar och utan vadarstav får man räkna med ett ofrivilligt dopp.

För att nå forsarna vid Apmofallet tar man av till vänster strax före Skuppe och följer en avtagsväg som leder till Padje Måskejaure. Härifrån är det cirka 5 km att gå till Apmofallet i delvis mycket svår teräng utan tydliga stigar. Det blir givetvis enklare att nå fallet om man har möjligheten att ta med sig en kanot eller båt. Apmofallet är ett imponerande vattenfall i tre avsatser. Själva fallområdet är inte direkt lämpligt för lätt flugfiske med flytlina, utan passar mer för spinnfiske eller flugfiske med sjunklina och streamer. Nedströms Apmofallet finns ett mindre sel följt av en kort, ganska strid fors som kantas av en stenkista. Ovanför fallet finns ett kort sel och ytterligare en strid fors. Både selet och forsen är en fin harr och öringsträcka. Uppströms forsen passerar man ett större sel på cirka en kilometer innan man når utloppet från Skjerfajaure. Här finns en kort djupström kantad av rundade klippor. Djupströmmen är också ett bra harrställe.

Forsarna mellan Mårsomjaure och Forsnäs
Utloppet från Mårsomjaure är uppdelat på tre älvfåror. De många älvfårorna gör att det finns enormt många fiskeplatser på ett relativt litet område. Det är en stor fördel om man har tillgång till kanot eller båt för att kunna förflytta sig mellan de olika strömfårorna. Spåren efter flottningsarbetena är tydliga med flera stora stenkistor och en delvis blockrensad strömfåra. Området är relativt flackt och blockrikt med inslag av hällmarker. Här finns grunda, steniga forsar samt sträckor med djupa strömfåror som kantas av klipphällar. Vägen som går från Moskosel upp mot Vulovojaure passerar västra delen av området strax norr om Forsnäs. Den östra sidan når man via några smala skogsbilvägar som går från väg 45 strax norr om bron över Piteälven.
Senast jag besökte detta område var 1995. Fisket var då mycket bra. I min berättelse "Med nybörjare och flugfiskeproffs vid Piteälven" finns denna fiskeresa utförligt beskriven.

Flugor
Jag använder de vanliga flugorna för harr och öring; superpuppan, varianter av europea 12, dagsländeimitationer och myror. Jag har noterat att det förekommer rikligt med nattsländepuppor som har olivgrön kropp. Troligtvis är det en kamoflagefärg eftersom Piteälvens vatten så här högt upp är grönskimrande.

Fiskekort
Båda beskrivna områden omfattas av Arjeplogskortet för fiske ovan odlingsgränsen.

Piteälvsöring.
Brown trout from The Pite River.

En vadarstav är oumbärlig i detta "stenbemängda harrparadis".
A wading staff is necessary in the rocky rapids of the Pite River.

Piteälven mellan Skierfajaure och Saddajaure.
The Pite River between lake Skierfajaure and lake Saddajaure.

Piteälven nedströms Mårsomjaure.
The Pite River downstream Lake Mårsomjaure.