Allmänt

Laisälven har sitt källflöde på drygt 850 meters höjd intill Nasafjäll vid norska gränsen. Älven rinner sedan mer än 17 mil och faller mer än 400 meter i höjd, innan den når utloppet i Vindelälven, en mil norr om Sorsele. På sin väg bildar älven några stora sjöar där den största sjön utgörs av den mer än tre mil långa Storlaisan. Naturtyperna omfattar fjäll, skog och kulturlandskap. På många ställen bildas naturliga strandängar med en stor artrikedom med många sällsynta växter och blommor. Under juni och juli utgör blomsterprakten på dessa strandängar en formidabel färgexplosion.

Laisälvens dalgång är rik på vilt. Detta är björnens rike. Vid Viejeströmmen har jag själv stått öga mot öga med en stor björnhane på ett avstånd av 15 meter. Vid Sadeforsen fiskade jag en gång långt in på natten. När jag på morgonen kom tillbaka fanns där färska björnspår. Vid Marielund kom en sen höstdag en kungsörn flygande längs älven. Jag har även sett ett lodjur försiktigt vada över en liten fjälljokk. Älg finns det gott om samt naturligtvis ren. Längre upp på fjället finns det järv.

Det finns bilväg längs i stort sett hela Laisälven upp till Adolfsström. Älven är därmed lättåtkomlig förutom övre Laisälven uppströms Adolfsström. Det största samhället längs älven är gruvsamhället Laisvall med cirka 260 invånare.

Inom Norrbotten täcks älven av fem fiskekort. Övre Laisälven ned till inloppet till Yraf samt Gautosjö, ingår i Arjeplogskortet. Yraf och Gaskajaure (Mittisjön) med de korta strömmarna vid Adolfsström och Gauto, ingår i Adolfsströms samfällighetsförening. Märkforsen, Storlaisan samt forsar och sel från Laisluspen ned till skiftesgränsen mot Björkliden, ingår i Laisvalls fiskevårdsförening. Inom Björklidens skifteslag gäller ett eget fiskekort. Vid Björklidens södra skiftesgräns börjar Laisälvens fiskevårdsområde som sträcker sig ända ned till Västerbottens länsgräns.

Övre Laisälven
Laisälvens övre del är över fem mil lång med utloppet i sjön Yraf. Jag har själv ännu inte fiskat denna del. Övre Laisälven är dock känd för sitt klara vatten med ljusa sandbottnar och sina skygga öringar. Älven saknar sjöar på denna sträcka och området närmast älven är också sjöfattigt. Laisälvens dalgång kantas av mäktiga fjäll med toppar på över 1400 meter i söder och toppar på 1600 meter i norr. Efter Yraf följer ytterligare två stora sjöar med korta strömmar dem emellan. Det är Gaskajaure (Mittisjön) och Gautosjö. Vid dessa sjöar ligger byarna Adolfsström och Gauto. Här finna också en stor fritidshusbebyggelse. I söder tornar Krappesvare med sin karakteristiska, brutna relief med toppar på mellan 1000 och 1200. I sjöarna finns ett gott bestånd av både röding och öring. Fiskbara biflöden på denna sträcka är Hurasjåkkå, Badasjåkkå och Viejeströmmen.

Bilvägen slutar i Adolfsström. Laisälvens övre delar är därmed svårtillgänglig. Det går båtturer över Yraf till Bäverholmen som ligger en kort bit upp i Laisälven. Denna del ingår i kungsleden och på Bäverholmen finns ett värdshus och möjlighet att hyra stugor. Två kilometer uppströms Bäverholmen börjar det cirka sju km långa Kattuggleselet som når upp till Fjällforsen. Det finns kanoter att hyra i Kattuggleselet om man vill slippa att gå sträckan upp till Fjällfors. Det enklaste sättet att nå Laisälvens övre delar är att flyga helikopter med Fjällflygarna i Adolfström.

Märkforsen
Utloppet från Gautosjö heter Märkforsen, en dryg kilometerlång strid fors. I nedre delen finns Märkklyftan där älven trycks ihop mellan mäktiga klippor. Sedan följer Märkfallet som är Laisälvens största vattenfall. Märkfallet utgör vandringshinder för harr och sik. Uppströms fallet finns därmed bara öring och röding. Strax nedströms Märkfallet finns Sikselet som följs av en kort strömsträcka innan Storlaisan tar vid. Märkforsen ingår i ett Domänreservat där det finns flera sällsynta växter, bland annat Guckusko. Ovanför Märkfallet har jag bara fått små öringar upp till cirka fyra hekto, det lär finnas större. Nedan för Märkfallet finns relativt gott om harr. Mitt favoritställe är den korta strömmen nedanför Sikselet. När Laisälven faller efter fjällfloden kan fisket efter harr vara mycket bra. Forsen är dock kort och sträckan rymmer bara ett par flugfiskare. Märkforsen når man efter en kort promenad från bilvägen som går till Adolfsström.

Storlaisan
Storlaisan är tre mil lång och påminner lite om en norsk fjord. Den är mycket djup, på sina ställen över 60 meter. På senare år har stora utsättningar av röding gjorts och pimpelfiske på vintern börjar ge bra fångster. På sommaren har trollingfiske efter röding och öring också börjat ge resultat. Varje år rapporteras det också om nätfångade öringar med vikter på över sex kilo.

Vid Storlaisan ligger gruvsamhället Laisvall samt Laisvallby. I gruvan, som är min arbetsplats, bryts sedan 1943 bly- och zinkmalm. Malmen beräknas ta slut år 2001-2002 om inte nya malmfynd görs. Sedan 1980-talet har stora insatser gjorts för att minska utsläppen av bly till Storlaisan. Nyligen gjorda utredningar visar att malmbrytningen idag har mycket liten påverkan på fiskbeståndet och faunan i Storlaisan och Laisälven.

Sträckan Laisluspen-Björkliden
Första forsen efter Storlaisan heter Laisluspen. Forsen är endast cirka 400 meter lång men erbjuder ett fantastiskt harrfiske när Laisälven börjar sjunka efter fjällfloden. Här har jag sett mitt livs största vakfest en kväll i slutet av augusti. Det var säkert ett hundratal harrar som kalasade på nykläckta dagsländor. Här kan det dock bli trångt med sportfiskare. En dag i augusti 1999 var vi 14 fiskare på denna korta sträcka. Det blev mycket kaffedrickande och småpratande vid elden den kvällen. Alla fick dock bra med harr och själv tog jag ett par fina harrar på drygt halvkilot.

Efter Laisluspen följer det två kilometer långa Ackerselet innan Ackerforsen tar vid. Från Ackerforsen är det cirka sex kilometer till gränsen för Björklidens skifteslag där nytt fiskekort börjar gälla. Sträckan omfattar flera forsar och mindre sel. Här finns den klipprika Hästskoforsen samt Brattforsen. Vid Hästskoforsen finns en fiskecamp, Dellikvallens fiskecamp. Strax söder om Hästskoforsen kommer älvmötet med Dellikälven. På hela sträckan finns det gott om både harr och öring. I dessa forsar är Gul forsslända vanlig. Jag har varit med om öringar som varit helt selektiva och endast tagit nykläckta Gula forssländor.

Sträckan är lättåtkomlig då det finns skogsbilväg längs nästan hela älven. Vid Hästskoforsen finns en hängbro över älven med gångavstånd över till Dellikälven.

Björklidens skifteslag
Björklidens skifteslag omfattar en åtta kilometer lång älvsträcka. Jag har endast fiskat här en gång och det var den 4:e augusti 1999. Det blåste hård, kall nordanvind och bara någon enstaka harr vakade. Fisket blev därefter med endast en liten matfisk som resultat. Älven är dock helt perfekt för flugfiske efter harr. Karakteristiskt för området kring Björkliden är förekomsten av stora sandåsar och sandnipor. Älven är relativt bred och lugnflytande med en markerad djupfåra. Forsarna är ganska korta och inte så strida. Det är därmed ganska lättvadat och lättfiskat. Bilväg finns fram till Björkliden, där man också kan hyra stugor.

Laisälvens fiskevårdsområde
Laisälvens fiskevårdsområde sträcker sig från Björklidens skifteslag till Länsgränsen mot Västerbotten, en sträcka på nästan tre mil. Från Björklidens skiftesgräns till Marielund, en sträcka på 10 kilometer, dominerar forsar och mindre sel. Älven är mycket varierad med både lugna och vilda forsar, sandgrund och klipphällar, grunda och djupa strömmar. Här finns all variation en flugfiskare kan tänka sig. Och harrfisket är det bästa tänkbara. Min största harr sommaren 1999 var på 51 centimeter. Här finns också grov öring. Forsarna heter Deppisforsen, Sadeforsen, Länningforsen och Holmselforsen. Det finns vindskydd och rastplatser med färdighuggen ved vid Sadeforsen och Holmselforsen, dit det också finns bilväg. Uppströms Sadeforsen på västra sidan älven finns även en koja som är öppen för allmännheten. Båt finns att hyra så att man kan ta sig över älven. Fiskevårdsområdet är mycket välskött och det är trevligt att komma till de städade och välordnade rastplatserna.

Efter Marielund följer ett stort sel som vid Strycka avslutas med två korta forsar, en kort fors en kilometer uppströms vägbron och en vid vägbron. Strax intill vägbron finns också ett vindskydd. Forsen vid Strycka rinner ut i Granselet som är 10 kilometer långt. Granselet övergår till älv vid Luspeforsen. Luspeforsen är en klipprik fors med lugna djupströmmar som avslutas med ett vacker fall. Nedströms fallet följer den grunda Per Jonsforsen där ett avlångt stengrund gör det vadbart långt ut i älven. Luspe- och Per Jonsforsen bär tydliga spår av flottningsarbeten med stora stenkistor. Här finns också Luspekojan, en gammal flottarkojan som är öppen för allmänheten. Det finns även flera vindskydd.

Strax före länsgränsen avslutas Laisälvens fiskevårdsområde med Ågotsforsen. Ågotsforsen är den enda forsen inom detta fiskevårdsområde som jag ännu inte fiskat i.

Flugtips
Imitationer av nattsländor och dess puppstadie utgör vanligtvis grunden för flugfiske i strömmande vatten och Laisälven är inget undantag. I min flugask representeras de av superpuppor och varianter av europea 12.  Nattsländorna i Laisälven har vanligtvis en ljusbrun kropp och jag fiskar därför uteslutande med bruna varianter. Förutom nattsländor finns ytterligare några flugor som man bör ha med sig. Tidigt under säsongen förekommer ibland rikligt med gul forsslända. Främst öringen men ibland även harren kan då vara helt selektiv och enbart ta på gula flugor. Den svarta hagtornsflugan kan vissa år förekomma i stor mängd. Den regniga sommaren 1998 var harrmagarna fulla av dessa flugor. Jag brukar fiska med en variant av rackelhanen med svart kropp och vit vinge. Alla svarta flugor med ljusa vingar som exempelvis coachman bör vara bra när hagtornsflugor kläcker. Under höstfisket använder jag främst imitationer av myror och ibland även getingar.

Sommaren 2000 fiskade jag framgångsrikt med en variant av en nattsländepuppa som helt enkelt var en europea 12 utan vinge. Det var av en ren slump en julinatt vid Sadeforsen som jag kom på att fiska med denna vingeslösa variant. Harren hade börjat att vaka ordentligt i en strömkant alldeles intill land. Jag provade som vanligt med en högt flytande europea 12 med polyvinge. Harren var dock helt ointresserad och kunde vaka precis intill flugan utan att hugga. Med en europea 12 med fjädervinge fick jag några tveksamma hugg. Men när vingen lossnade och flugan låg djupt i vattenytan högg harren utan minsta tvekan. Sedan dess har jag fiskat mycket med denna "europeapuppa" och jag tycker att den fiskar bättre än andra puppor som exempelvis klinkhammer.

Björnspår vid Sadeforsen.
Footprint of a bear at the rapid Sadeforsen. The Lais River.

Yraf. I bakgrunden syns fjället Svaipa.
Lake Yraf at Adolfsström. Mount Svaipa is seen in the background

Del av Märkfallet.
The waterfall Märkfallet. The Lais River.

Laisluspen
Fly-fisher at Laisluspen. The Lais River.

Nykläckt Gul forsslända. Laisälven vid älvmötet med Dellikälven.
A yellow mayfly. The Lais River south of the mouth of  The Dellik River.

Katarina flugfiskar nedströms Sadeforsen
Katarina id fly-fishing at the rapid Sadeforsen. The Lais River.

Harr från Laisälven, 51 cm lång. Den högg på en hullinglös variant av Europea 12.
A 51 cm long grayling. It was caught on a variant of Europea 12. The Lais River.

Brun superpuppa.
Imitation of a caddis pupa.

Hagtornsfluga
Hawthornfly.