Räknat från källsjöarna ovanför Stigo är Dellikälven drygt fyra mil lång ned till älvmötet med Laisälven. Älven ingår i Arjeplogskortet. Mellan Stigo och ned till Mattaurjåkkå, en sträcka på över två mil, är älven avsatt för flugfiske.

Jag har fiskat de första 10 kilometrarna från älvmötet upp till "Storselet" vid två tillfällen, så jag kan inte hävda att jag är någon expert på älven.

Dellikälven är främst ett känt öringvatten men de första fem kilometrarna från älvmötet upp till "Lillfallet" håller även grov harr. Vid lågvatten är denna del för grund och stenig för att vara riktigt bra för torrfluga. Här gäller det att leta efter fisken bakom stenar och i små djupgropar. "Lillfallet" har en fallhöjd på tre meter och ser ut som Niagarafallen i miniatyr. Det utgör vandringshinder för harren.

Det är sedan två kilometer upp till det mäktiga Skoromfallet eller "Storfallet" som det kallas lokalt. Här finns åtminstone en fin lite djupare ström där jag en gång såg en kilosöring vaka. Det klara vattnet gjorde att jag inte kunde komma inom kasthåll utan att öringen upptäckte mig, och sedan visade den sig inte någon mer gång.

Ovanför Skoromfallet byter älven helt karaktär. I två kilometer kastas älven hit och dit mellan branta klippor och jag tappade räkningen på antalet vattenfall. Ovanför denna vilda del av älven kommer "Storselet" som är nästan två kilometer långt. I selet fanns det gott om öring upp till tre hekto. När jag var där sommaren 1999 var det extremt lågvatten vilket kan ha fått de större öringarna att lämna selet. De största öringarna jag fick var kring halvkilot och de fick jag i utloppet till selet.

Älven är mycket naturskön och det är en stark naturupplevelse att fiska i den. Det finns gott om strandängar med en bedövande blomsterprakt. Det klara vattnet gör att fisken är mycket skygg. Dellikälvens dalgång är också känd för sina björnar. Här är chansen, eller risken beroende på hur man ser det, stor att man råkar ut för ett björnmöte.

Älvens nedre del når man lättast via hängbron över Laisälven vid Hästskoforsen.

Flugtips
Eftersom Dellikälven är en relativt liten älv koncentrerar jag mitt flugfiske efter vakande öringar i de lugnflytande selen. Precis som vid Viejeströmmen har fisket varit mest givande under kläckning av dagsländor. Gul forsslända och bruna till ljust olivgröna dagsländor i storlek 12 är de flugor jag använt mest. Givetvis går europea 12 eller superpuppan bra när det kläcks nattsländor.

Ett litet fiskeminne...
Öringen på bilden tog jag i utloppet till "Storselet". Det vakade rikligt och jag hade sett ut ett vak som var lite kraftigare än de andra. Det kläcktes ljusbruna dagsländor och jag knöt därför på en fallskärmsfluga i samma färg och storlek. Det ena kastet efter det andra hamnade perfekt uppströms vaket men öringen ville inte hugga. Till slut blev flugan våt och sjönk direkt den landat. Jag lät den dock följa med strömmen tills den började stripa strax under vattenytan. När tafsen började att räta ut sig högg öringen kraftfullt och gjorde direkt en ordentlig rusning ut i selet.

Ibland är det tur att man inte fiskar enligt "skolboken" utan provar med något nytt. Öringen som var på halvkilot stektes sedan till kvällsmat. Mätt och nöjd kunde jag sedan krypa ned i sovsäcken. Med 11 kilometer tuff vandring i benen följt av ett par timmars fiske, tog det inte många minuter innan jag somnade.

"Lillfallet".
The waterfall Lillfallet. The Dellik River.

Storfallet.
The waterfall Storfallet. The Dellik River.

Fors uppströms Storfallet.
Rapid upstream the waterfall Storfallet.

Öring från "Storselet".
Brown trout from the slow stretch Storselet. The Dellik River.