När jag gick i skolan på mellanstadiet i mitten av 70-talet var jag med i skolans kör. Anledningen var egentligen att slippa en del "vanliga" lektioner, men körsång visade sig faktiskt vara riktigt roligt. En visa som vi sjöng och som sedan dess etsat sig fast i minnet var Evert Taubes Änglamark.

Jag vet inte riktigt varför visan så envist sitter kvar i minnet. Det är en vacker skildring av naturen med en antydan om människans roll som arvtagare och förvaltare. Samtidigt är det ett förtvivlat nödrop om att något hemskt håller på att hända med vår natur.

Först nu, 25 år senare, har jag fått reda på bakgrunden till visan. Änglamark skrevs av Evert Taube som en hyllning till Vindelälven när utbyggnadshotet var som tyngst i slutet av 60-talet. Om planerna på en utbyggnad hade verkställts hade enorma markområden och många byar lagts under vatten.

Laisälven skulle också ha byggts ut. En damm skulle byggas över Märkforsen och byarna Adolfström och Gauto hade då hamnat 40 meter under vattenytan i det stora vattenmagasinet som blivit resultatet.

1967 skrev Evert Taube följande i ett telegram till statsministern:

"Om detta får ske skall djävulen ock icke jag vara svensk. Då flyr jag från detta land för att aldrig återkomma vare sig levande eller död".

Den 6:e december 1967 röstade riksdagen med rösterna 179-141 för ett bevarande av älvarna. Trots detta dröjde det ända till 1970 innan regeringen tog det definitiva beslutet att ingen utbyggnad skulle ske.

I dag är det svårt att förstå att 141 riksdagsledamöter verkligen ville att detta enorma ingrepp i naturen, med de konsekvenser det skulle få för de boende i älvdalarna, skulle genomföras. Det är däremot lätt att förstå nödropet i Evert Taubes visa.

Änglamark (Evert Taube)
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna!

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar,
låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma kring bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur.
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur,
brusa alltjämnt mellan fjällar och gran och fur.

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna!

Källa: Norrlandsälvar. Svenska turistföreningens årsbok 1993. Redaktör Ulf Johansson. Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Märkfallet, Laisälven 13 maj 2000.

Nacken på Märkfallet.

"Änglamark"
Foto: Jan Salomonson