Bilderna till höger är två exempel på ett av mina favoritmotiv - kaffestunden vid elden. Det finns flera varianter på det här temat på sidorna i "Strömsträckan". Men varför är den här typen av bilder så speciella? En ensam flugfiskare som dricker kaffe är väl inget man behöver ta bild efter bild på? Jo, för mig är det något alldeles extra. Bilderna förmedlar något mer, som egentligen inte syns, nämligen stämningar och känslor. Båda bilderna är till utseendet mycket lika varandra, men faktum är att de i grunden är helt olika.

Den första bilden visar kaffestunden innan fisket har påbörjats. Det som inte syns på bilden är alla de förväntningar jag känner. Jag har just kommit fram till min favoritjokk. Jag vet att ute under den mörka vattenytan står flera stora harrar, några är säkert en bra bit över kilot. Frågan är om de är på hugget idag? Kommer de att vaka? Vilken fluga kan locka dem till hugg?

Det starka kokkaffet får mig att piggna till och skärper mina sinnen. Med vakande blick följer jag minsta rörelse på vattenytan. En nattslända kommer studsande. Den blir sittande kvar på vattenytan och följer strömmen rakt ned mot stället där det alltid brukar stå en stor harr. Jag tar kaffekoppen från munnen och fixerar blicken på sländan. Sekunderna tickar långsamt. Sländan kommer allt längre ned i strömmen. Med ett tungt plask bryter harren vattenytan och slukar sländan. Det kommer att bli ett bra fiske i kväll.

Den nedre bilden visar kaffepausen efter ett lyckat fiske. Strax utanför bild ligger en grann öring. Platsen är Viejeströmmen. Det är i mitten av juli och klockan närmar sig midnatt. Det här är stunden för eftertanke.

Jag är helt ensam och det är långt till närmsta väg. Tankarna kommer och går. Ena ögonblicket far tankarna till krokningen och den våldsamma rusningen.  Sedan kommer funderingar om jag är ensam vid jokken, eller om det finns någon mer som också sitter och dricker kaffe, kanske redan bakom nästa krök. Långa stunder tänker jag inte på någonting alls.

Ute från selet hörs då och då dova nymfvak. Bruset från forsen blandas med surret från myggen. Jag lägger på lite mer enris på elden och lågorna blossar upp med ett ljudligt knastrande.