Harren är en allätare men en stor del av födan utgörs av insekter. Harren äter alla typer av insekter den kommer åt, både vattenlevande och landlevande insekter som ramlar ned i vattnet. På botten äter den också snäckor, och rom. En stor harr kan till och med ta småfisk. De insekter vi flugfiskare uppmärksammar mest utgörs av olika dag- och nattsländor. De sländor vi ser på vattenytan utgör det sista stadiet i sländornas livscykel som till största delen levs i vattnet.

Nattsländor
Det finns i Sverige cirka 220 olika arter av nattsländor. Utmärkande för dessa sländor är vingformen, deras ganska oansenliga färger, långa antenner samt avsaknaden av stjärtspröt. Infällda ligger de ganska långa vingarna horisontellt, snedställda över bakkroppen. Jag kan inte artbestämma de nattsländor jag observerat men jag noterar färger och storlek när jag fiskar. Färgen på vingarna är olika varianter i brunt, ibland med vackra mönster, medan kroppen oftast är ljusbrun, ibland med en svag ton i grönt. Storleken varierar från en centimeter upp till nästan fyra centimeter räknat från huvud till vingänden då vingarna är infällda.

Deras livscykel omfattar larvstadiet, puppstadiet och färdigkläckt nattslända. Flera arter bygger under larvstadiet ett rörformat hus av sand eller vasstrån, därav namnet husmaskar. Det finns också nattsländelarver som inte bygger något hus. Innan kläckningen omvandlas larverna i en puppa som under kläckningen snabbt stiger till vattenytan där sländan slutligen kläcks. Under sådana kläckningar kan harren vaka intensivt då den enkelt fångar stigande nattsländepuppor strax under vattenytan. Den effektiva superpuppan som fiskas stripande uppfattar harren troligen för en kläckande nattsländepuppa.

Den färdigkläckta nattsländan utgör också ett begärligt byte för harren så länge den befinner sig på vattnet. Sländan kan ha hunnit rädda sig in till land där den klättrar upp på videsnår eller vasstrån. Ofta faller dock sländorna tillbaka ned på vattnet. Jag har haft mycket givande fisken alldeles intill land där harrar patrullerat under utskjutande videsnår och direkt plockat nedfallande nattsländor. Nattsländor besöker vattenytan också för att lägga ägg. De simmar då med ryckiga rörelser på vattenytan och gör då och då små hopp. Den vanligaste torrflugan som imiterar en nattslända är Europea 12 som finns i ett otaligt antal varianter.

Dagsländor
Antalet svenska arter av dagsländor är betydligt mindre än antalet nattsländor. Dagsländorna utmärks genom sin eleganta kroppsform med uppåtstående vingar och långa stjärtspröt. En del arter är till skillnad från nattsländorna vackert färgade. Den mest iögonfallande i Norrbotten torde vara Gul forsslända som har en citrongula färg på kroppen. De flesta arterna har olika varianter i brunt, grått och olivgrönt. Storleken på dagsländorna kan vara, med stjärtsprött inräknat, från en centimeter till cirka fem centimeter. Den största dagsländorna heter Ephemera Danica och Ephemera Vulgata. I Laisvallsområdet kläcks Ephemera Danica i små skogsjokkar kring månadsskiftet juni-juli. Jag behöver knappast berätta att harren är alldeles vild under en kläckning av dessa jättesländor.

Dagsländans livscykel indelas i nymfstadie, dunstadie och spinnerstadie. Nymferna kan vara både bottenlevande och fritt simmande nymfer. Med dunstadiet menas en nykläckt, könlös slända. I dunstadiet är sländans färger mörkare än i spinnerstadiet. Vingarna är inte helt färglösa utan kan ha nästan samma färg som kroppen eller vara grå. Spinner är en könsmogen slända. De är vanligtvis ljusare än i dunstadiet och vingar har hos många arter blivit färglösa och genomskinliga. Dagsländor är enkla att upptäcka på vattenytan med sin karakteristiska form på de uppåtstående vingarna. De vanligaste torrflugorna utgörs av imitationer av dun- och spinnerstadiet.

Jag har observerat en svärmningen, det vill säga parningen, av Ephemera Danica. Det var i början av juli. Intill skogsjokken jag fiskade i finns en stor myr. När jag gick över myren råkade jag titta upp i luften och såg där hundratals sländor som svärmade. Det var ett intressant skådespel där sländorna dansade i luften. Först steg de med snabba vingslag ett par meter upp i luften, för att sedan med stela vingar segelflyga några meter i den svaga vinden. När de tappat höjd steg de åter uppåt. Jag stod en lång stund och iakttog fascinerat flygövningarna.

Efter parningen återvänder honan till vattnet för att lägga ägg. Man ser då dagsländor som studsar fram över vattenytan. Ofta slutar deras liv i en harrmage. Efter parning och äggläggning dör sländorna. Döda sländor som flyter med vingarna i vattnet vinkelrätt ut från kroppen, kallas för spent wing. Döda dagsländor blir naturligtvis föda för harren som enkelt kan plocka dem från vattenytan. Det finns många flugmönster som imiterar spent wing, det vill säga döda dagsländor.

Övriga insekter
Förutom natt- och dagsländor finns det en grupp sländor som heter bäcksländor. De är snarlika nattsländor, men infällda ligger vingarna helt platt i ett paket ovanpå kroppen. När de förekommer på harrmenyn imiteras de lätt med mönster för nattsländor.

Det finns oerhört mycket insekter som lever intill vattendragen. Skalbaggar, spindlar, fjärilar, myror, getingar, larver, flugor, myggor, och knott är insekter som man ofta finner i harrmagen. En vanlig fluga under sommaren är hagtornsflugan, en cirka 1,5-2,0 centimeter lång, svart fluga med långa, röda ben. I Laisälven förekommer den ibland i stora mängder och kan då utgöra harrens huvudföda. Den imiteras med i princip vilken svart fluga som helst, men en Rackelhane med vit vinge brukar fungera bra.

Det verkar som om tillgången på myror ökar när hösten kommer. De första frostnätterna skördar många offer bland myror och andra insekter. När tillgången är stor kan harren nästan uteslutande äta myror. Under höstens harrfiske är en myrimitation ofta den första fluga jag provar med. Getingar och humlor förekommer inte i så stora mängder, men en harr har svårt att motstå en så stor munsbit. När harren inte vakar och det verkar helt dött provar jag därför ibland med en getingimitation.

Undersök harrens maginnehåll
Ett säkert sätt att se vad harren äter är att undersöka maginnehållet på en nyfångat harr. Rensa fisken och skär upp magen som oftast är sprängfylld av insekter i en svart boll. Se till att få med födan som ligger i matstrupen före magsäcken. Lägg den svarta sörjan i en mugg och fyll på med vatten. Sila av skräpet försiktigt och studera insekterna som nu blir synliga. Ofta hittas snäckor samt grus som kommer från husmaskarna hus. Förutom insekter hittas ofta grenar och små löv. Harren är ingen kräsen fisk när han äter, utan plockar i sig det mesta som kommer med strömmen.

Nattslända från Dellikälven.

Variant av Europea 12

Dagslända från Notviken, Luleå. Troligen Ephemera Vulgata.

Imitation av dagslända.

Hagtornsfluga (med skadad vinge). Laisluspen.

En regnvåt humla söker skydd under borsttistelns blomma (Cirisium helenioides). Märkforsen.

Typiskt maginnehåll från en flugfångad fisk, i det här fallet dock en öring från Viejeströmmen.