Harren är den perfekta fisken för nybörjare. Den är vanligtvis inte speciellt skygg och är för det mesta huggvillig, bara det finns något ätbart i vattnet. Den hugger som bäst när det är vackert väder och aktiviteten på insekterna är på topp. Harren är aktivast på dagen, men i juni och juli när vi har de ljusa sommarnätterna kan man fiska harr dygnet runt. Ju längre hösten lider desto senare på dagen kommer insekterna igång och lockar harren att vaka.

Det är lättast att fiska i en relativt stor älv. Där finns det som regel gott om fiskeplatser att välja på och som nybörjare är det viktigt att ha någorlunda fritt från buskar och träd bakom sig. Innan man lärt sig kasttekniken ordentligt har man svårt att styra fluglinan och framförallt att hålla den högt över marken i bakkastet. Genom att välja en liten udde eller genom att vada ut en bit från stranden kan man få vatten bakom sig. Då gör det ingenting att fluglinan slår ned i vattnet i bakkastet.

Som nybörjare är det lättast att fiska med stripande fluga. Tekniken som beskriv här är samma som används när man fiskar med traditionella våtflugor, men kan också användas för en del torrflugor. Superpuppan är en torrfluga som med fördel fiskas stripande och är därför perfekt att börja med. Använd bara en fluga på tafsen. Det går att fiska med flera men det ger garanterat trassel på tafsen.

Placera dig så att du har fritt bakom dig från högt gräs, buskar och träd. Kasta rakt ut och låt strömmen ta tag i fluga och lina. Håll spöt lågt och med din fria hand håller du fast fluglinan mellan tumme, pekfinger och långfinger. Flugan kommer strax att börja stripa snett över strömmen tills den hamnar rakt nedströms dig. Ta in linan med handen utan att veva in den på rullen och gör ett nytt kast. Börja fiska av strömmen närmast dig och förläng kasten successivt tills du inte når längre ut. Då kan du enkelt förlänga kastet genom att mata ut lina med handen och låta strömmen dra ut den tills den sträcks och flugan börjar att stripa.

Fiska dig sedan nedströms. Om du ser en fisk vaka måste du kasta tillräckligt långt uppströms så att flugan stripar snett över vaket. För att ytterligare locka fisken till hugg kan man dra in linan i korta drag. Låt fluglinan löpa mellan höger pekfinger och spöhandtaget och dra in linan med vänsterhanden i korta drag på cirka 2 dm. Det är precis samma teknik som används när man fiskar med nymf. Kontrollera tafsen och flugan ofta. Du får garanterat knutar på tafsen och har flugan slagit i en sten i bakkastet kan krokspetsen ha böjt sig.

Krokning och intagning
En fisk som hugger på en draggande fluga krokar sig ofta själv eller också räcker det med ett distinkt, kort spölyft samtidigt som du drar till i linan med handen. När väl fisken sitter är det enklast att ta in fisken genom att veva in linan. Om du har löslina mellan handen och rullen går det bra att endera låta fisken dra ut linan tills du har sträckt lina, eller också nyper du fast linan mellan höger pekfinger och spöhandtaget samtidigt som du snabbt vevar in linan på rullen.

Var vaksam på rusningar om det är en stor fisk. Det gäller att snabbt sluta veva och släppa taget när fisken rusar. Om du har en grov tafs, 0,18-0,20 mm, kan du ta in fisken ganska så snabbt men var försiktig så att du inte sliter loss flugan ur munnen. Med tunna tafsar, under 0,18 mm, måste du ta det mycket försiktigt och låta en stor fisk gå dit den vill tills den är trött. Det är dock inte lämpligt att trötta ut en fisk allt för mycket om du tänker släppa tillbaka den igen.

Håvning
För en säker håvning är det bäst att trötta ut fisken ordentligt. När fisken är trött börjar den att lägga sig på sidan. Veva in fluglinan så långt det går utan att få knuten till tafsen innanför toppöglan. Får du knuten innanför toppöglan är risken stor att tafsen brister om fisken gör ett sista desperat hopp eller en rusning.

Vid håvningen håller du spöt högt och sträcker spöarmen bakåt. Lyft fiskens huvud strax ovanför vattenytan och "surfa" in den mot håven som du håller utsträckt med din fria hand. Om du får fisken intill dig utan att den är uttröttad kan du försöka få den strax uppströms dig. Placera då håven bakom fisken och lätta lite på spöpressen varvid fisken glider med strömmen rakt in i håven. Var snabb med håven innan den känner nätmaskorna och rusar iväg.

Har du ingen håv brukar det gå bra att ta en harr med ett bestämt tag med handen över nacken och hjällocken. Om fisken skall släppas tillbaka är det lämpligt att använda hullinglösa krokar. Sitter kroken i munnens ytterdelar är det enkelt att lossa fisken i vattnet utan att man behöver röra den.

När kasttekniken förbättras och man får lite längd på kasten är det dags att prova fritt flytande torrflugor. Att fiska med torrfluga på vakande fisk är det mest spännade flugfiske man kan ägna sig åt. Att fisken vakar är ett tydligt tecken på att fisken är aktiv och äter något som flyter på eller strax under vattenytan. För att få fisken att hugga måste man ha en fluga på tafsen som fisken förväxlar med något den brukar äta. Det är vanligen natt- eller dagsländor samt deras nymf- eller puppstadier. Landinsekter i form av myror, skalbaggar, getingar och flugor är också vanliga på harr- och öringmenyn.

För att se var fisken står samt få en indikation om vad den äter måste man ge sig till tåls och studera vattnet en stund innan man börjar fiska. Det bästa sättet är att välja ett strategisk ställe med god uppsikt över vattnet, göra upp en eld och koka en panna kaffe. Under tiden du njuter över ett par koppar nykokt kaffe får du säkert se en del insekter som är i farten samt ett antal intressanta vak. Gör i ordning flugspöt i lugn och ro. Knyt på den fluga som du tror harren vakar efter. Är du osäker så prova med en Europea 12, Superppuppa eller en myra.

Innan du börjar fiska välj ut de vak du tror att du kan nå ut till. Tänk på att leta efter ett kastbart ställe där du har utrymme för bakkastet. Ta några riktmärken och uppskatta avståndet till vaket, exempelvis "tio meter snett nedströms den spetsiga stenen". Utan riktmärke är det förvånansvärt svårt att hitta rätt avstånd till fisken, speciellt när du gått en bit utefter stranden eller vadat ut i vattnet.

Det är viktigt att inte skrämma fisken. Håll en låg profil och rör dig långsamt när du närmar dig fisken. Undvik att skuggor från spö och lina når fram till fisken. Om du måste vada ut i vattnet, försök vada i skydd bakom en sten. Ju klarare vattnet är desto svårare är det att komma inom kasthåll. Försök vänta ut fisken tills den vakar igen. Då får du exakt veta dess position och ser då om du placerat dig rätt.

Blir kastet uppströms får du vara beredd att dra in lina så att du håller den någorlunda sträckt. Flugan får dock inte börja stripa. Kastar du nedströms och lägger kastet lite för långt ovanför fisken måste du istället mata ut lina från rullen för att flugan inte skall börja stripa. Man kan också lägga extra lina på vattnet precis innan flugan landar genom att snabbt lyfta spöt rakt upp. Sänk sedan spötoppen i samma takt som strömmen drar med sig löslinan som ligger på vattnet. Var beredd på att göra ett snabbt och kraftigt mothugg om fisken tar flugan innan linan rätat ut sig.

Enklast blir det om du har vaket rakt ut från dig. En fisk står alltid en bit uppströms där själva vaket syns. Ju djupare vatten desto längre uppströms är själva ståndplatsen. Placera därför flugan några meter uppströms vaket, men inte för långt så att flugan börjar att stripa för tidigt. Släpp inte blicken från flugan.

När fisken hugger gäller det att vara med och kroka fisken genom att lyfta spöt samtidigt som man drar till i linan med vänster hand. Man får dock inte vara så snabb att man rycker undan flugan från fisken när den bryter vattenytan. Det är svårt att hitta rätt "timing" i mothugget och man får vara beredd att man missar många krokningar. Det är också svårare ju längre lina man har ute. Fördelen med harren är dock att om fisken inte blivit krokstungen eller skrämd, får man oftast en andra chans. Det är bara att göra ett nytt kast. När du krokat fisken gör du intagning och håvning på samma sätt som beskrivits tidigare under kapitlet med stripande fluga.

Min åsikt är att eftersom fisken kan simma, kan den stå vart som helst där det är tillräckligt djupt. Eftersom jag främst fiskar med torrfluga på vakande fisk, så fiskar jag sällan i de stridaste forsarna utan håller mig mer till lugna, lite djupare strömmar. Av erfarenhet vet jag dock att det även kan stå fisk i de mest strida forsarna. För att lära sig vart fisken står gäller det att vara observant på vattnets rörelser, insekter på vattnet och hur fisken vakar.

Det finns dock några ställen som är mer "fisksäkra" än andra. En grundregel är att fiska av de partier där vattnet ändrar hastighet eller riktning. I strömmande vatten försöker fisken hitta ställen där det kommer mycket mat samlat inom ett litet område. En "harrstryka" är en snabbare strömkant som kan vara orsakad av en udde, grundkant eller en stor sten. Harren kan stå i kanten av den snabba strömmen eller gå fram och tillbaka i det lugna partiet intill. Ett givet ställe för harren är i slutet av en fors där den rinner ut i ett sel.

Även forsnacken, det vill säga delen omedelbart uppströms forsen, är ett fisksäkert ställe. Bra ställen kan också vara en bit nedströms en sten, men även precis uppströms en sten kan det stå fisk. När det är en kläckning av sländor på gång kan harren stå still på ställe och plocka sländor inom ett begränsat område. Den kan också gå in på ganska grunt vatten intill stranden för att plocka insekter som ramlar ned från utskjutande buskar.

Flugfiske från båt är ofta mycket effektivt då man verkligen kan komma åt fiskens ståndplatser. Harren blir inte heller speciellt skrämd av en ankrad båt. Jag har fiskat från båt och haft flera stora harrar som ställt sig under båten och sedan gått upp och vakat alldeles intill.

Det finns några saker man bör tänka på när man flugfiskar från båt. Man skall alltid sitta i båten när man kastar. Om man är två i båten skall man välja sida så att fluglinan hålls utanför båten när man kastar. Man skall också vara konsekvent och inte plötsligt byta sida utan att kompisen är medveten om detta. Vid håvning av fisk bör man ha en långskaftad håv. En stor harr är svår att få alldeles intill båtkanten. För att effektivt kunna fiska i en älv måste man ankra upp båten i strömmen. Det går bra med ett ankare men det finns alltid en risk att det fastnar i botten. Det går oftast lika bra med en sten på 10-15 kilo och genom att använda lite längre ankarlina.

Innan du åker ut med båt i en älv måste du känna till vattnet eller ha förvissat dig om hur strida forsarna är. Det är olämpligt att ge sig ut i en strid älv om man inte är mycket van vid att hantera en båt i forsar. Om du ror måste du också tänka på att strömmen mycket fort transporterar dig en lång sträcka, som blir mycket tung att sedan ro tillbaka. Ha alltid ett långt rep så att du kan dra båten förbi de värsta forsarna om du inte orkar att ro uppför dem. Har du en utombordsmotor så kontrollera att den fungerar och att du har tillräckligt med bensin. Var vaksam på sten så du inte kör sönder propellern. Använd flytväst.

Harr.

Superpuppa.

Efter krokningen vevas fisken försiktigt in.

Fisken är trött och kan nu lätt "surfas in i håven.

Fisken är säkert håvad.

Äntligen en vakande fisk!

Harren står ofta i kanten till en snabbare ström. Räktforsen, Kalixälven.

Forsnacken är också ett "fisksäkert" ställe.